Brasilien del 7

Söndag

2010-08-29

Idag ska jag hänga med den svenska konsulten på jobbet, Jens och hans familj (fru från turkiet samt två barn). Vid 11 tiden hämtar dom upp mig och vi åker till en park där dom brukar vara på helger. Det kostar några R$/h att parkera bilen där men själva parken är gratis trots bevakning av väktare och jättefint skött gräs och buskar. Det ligger några höghus i närheten där lägenheterna tydligen är sjukt dyra eftersom dom har utsikt över ett GRÖNområde (jämför vatten i sverige). Barnen som är snart 3 och snart 6 år gamla leker vant i ett tält jens har med sig.

Dyrt boende i Sao Paulo

När barnen har lekt, och jag och jens har gått en promenad runt parken och snackat lite skit börjar klockan närma sig två. Vi bestämmer oss för att åka tillbaka till deras lägenhet och äta lunch i närheten. Dom bor i en 94 kvm står lägenhet i ett typiskt medelklasshus som såklart har höga stängsel med tagtråd runt sig. Jens dotter tar på sig uppdraget att visa mig runt i lägenheten. Eftersom Jens pratar svenska med båda barnen förstår dom svenska perfekt och hon kan efter lite initial blyghet också kan säga en del ord. Hon visar mig också ett spel dom har som är svenskt och vi hinner spela några minuter innan det är dags att gå till restaurangen.

Restaurangen ligger i stort sett snett över gatan, på väg dit får jag hålla Laras (6 åriga dottern) hand också när vi går över gatan. Inte alla som får göra det efter så kort tid enligt Jens. (Lara är verkligen hur söt som helst, om jag får ett sånt barn i framtiden kan jag skatta mig lycklig) Dom brukar tydligen gå hit och äta, och det är en riktigt trevlig liten restaurang med en ganska liten men god buffe. Efter att ha tryckt i mig friterat kött samt stekt kyckling + lasagne + tillbehör samt ha visat mina ådror på händerna (som tydligen var intressanta) har Jens fru föreslagit att jag och Jens åker iväg och skjuter lite pistol (eftersom Jens är medlem i en skytteförening. Macho som man är går ju detta givetvis inte att tacka nej till så sagt och gjort – vi åker iväg.

Efter att ha åkt 45 min varav de sista meterna på en dålig grusväg är vi framme. Jag behöver inte visa något leg eller skriva på något annat än en lista så man ska kunna bevisa att man varit där (om man blir tagen av polisen och dom ser att man har krutstänk på kläderna). Skotten kostar ca 5 SEK styck och vi tar en platta för Jens halvautomatiska pistol (Taurus PT58) samt en platta till en revolver som vi lånar. Vi får även två tavlor med gubbar att skjuta på. Efter lite väntetid på en ledig bana har Jens lite instruktioner och sen skjuter vi! Det är .38 ammunition (9mm) så det är inte jätterekyl men det pangar på bra ändå. VI tävlar inte direkt men även om jag är sämre så är jag faktiskt inte SÅ mycket sämre än Jens. Några skott går helt fel men de flesta är faktiskt väldigt nära.

Skjuta pistol, BAM

Skjuta revolver, BAM

Efter skjutningen skjutsar Jens hem mig och trött och belåten med dagen tar jag det bara lugnt på rummet resten av kvällen.

Brasilien del 6

Lördag 2010-08-28

A day at the beach. Idag ska Jag hänga med Maristela till stranden. Det betyder att vi ska åka ca 10 mil till staden Santos som ligger vid vattnet. Strax efter 10 blir jag upplockadav Maristela och hennes man (kommer inte ihåg vad han heter). Det är Maristela som kör för henne man har sålt sin bil för han tycker det är så jobbigt att köra i Sao Paulos trafik.

På väg till Santos

Efter en mycket trevlig biltur där vi pratar mycket om Sao Paulo och sånt vi åker förbi kommer vi tillslut fram till Santos. Först ut är att träffa Maristelas gamla jobbkompis Sonia. Hon har även en dotter som har jobbat på nuvarande jobbet tidigare men inte så länge. Dom bor i ett litet typiskt hus ett stenkast från stranden. När vi kommer dit är det uppdukat en liten snack-buffe och några vänner och bekanta är där. Blir presenterad för alla givetvis med puss på kinden med alla damer. Vi hänger ett tag, jag blir bjuden på två caprinia (den typiska brasilianska drinken). Sen går vi iväg några stycken och tar en promenad längs stranden. Är molnigt och runt 20 (jämfört med 28-30 som det varit hela veckan – otur) grader så det är inte så mycket folk. Får dock se ett exempel på en brasiliansk bikini som Maristelas man ivrigt pekar ut.

Sonia rättar till glasögonen, jag sitter brevid Maristela

Massa folk som flög omkring (läääänge) i uppåtvindarna vid berget

Standen

Efter stranden åker vi med sonias dotter till deras favoritrestaurang i Santos, som specialiserar sig på fisk. Vi sitter på en veranda som går ut en bit över vattnet. Kollar i menyn och upptäcker att smakar det så kostar det, ca 450 SEK för en varmrätt. Maristela påpekar dock att varje rätt är för MINST två personer vilket visade sig stämma. Maristelas man får välja två rätter som tas in efter viss fördröjning. Första rätten var med räker, pumpabitar med ostsås + kryddat ris till. Såsen serverade i en pumpa. Ost med räkor = mums men kunde varit lite med kryddat. Andra rätten var fisk stoppad med räkor med ris och sås med räkor till. Var mycket gott men inte lika exotiskt som den första. Till detta dricker vi ett gäng öl som man tar in en i taget och delar på (60 centilitersflaskor).

Mmmm, räkor i pumpa!

Efter maten lämnar vi av Maristelas arbetskamrat och åker lite längre bort på stranden där det finns två saker. 1. Snea hus. Tydligen misbedömdes underlaget när alla hus byggdes på ett visst ställe så i stort sett alla hus där lutar mer eller mindre. Det ser rätt sjukt ut, ser betydligt värre ut i verkligheten än på bilderna jag försökte ta. 2. En marknad som Maristela gillar att gå på men hon brukar aldrig köpa något. Den här gången hittar hon dock ett halsband. Jag blir även påtrugad ännu en brasiliansk specialité  - en Chorros. Långsmal deg-grej som friteras och sen fyller dom den (är ihålig) med varm chokladsås. Helt ok, lite kladdigt att äta och alla servetter i det här landet är nått mellanting mellan papper och gladpack så det går sådär.

Snea hus

Chorros, mums

Sista anhalt är ett besök vid hamnen och den lokala fiskmarknaden. En del mega båtar får vi se på väg in och ut från hamnen. Vid fiskmarknaden som fortfarande är öppen har dom massor av färsk fisk och även jätte(dvs lika stora som stora kräftor)-räkor för ~130:-/kilot. Lite svårt att köpa hem tyvärr. När vi kommer till sista delen frågar en tjej om vi ska köpa något och Maristela svarar (på portugisiska) att dom bara visar mig runt. Ah, en gringo – vi kan säga vad vi vill utan att han förstår nått, utbrister tjejen förtjusat och börjar prata konstant mot mig. Efter ett tag börjar hon dock försöka para ihop mig genom gester och lite engelska med en av de andra tjejerna som jobbade där. Att jag inte riktigt nappar spelar inte så stor roll och in pratar högljutt och försöker para ihop mig med en annan tjej och sen även sig själv. Maristela och hennes man har lite svårt att översätta vad dom säger eftersom dom är dubbelvikta av skratt. Crazy fish-girls lyckas dom få fram iaf. Efter att vänligt avvisat tjejerna går vi tillbaka till bilen och åker hem. 

Brasilien del 5

Fredag 2010-08-27

Upp lite senare idag. Ska inte äta mycket frukost idag för vi ska till en köttrestaurang på lunchen som Maristela har bokat. Sagt och gjort. Den är restaurangen är dock riktigt high end. Det är som en svärm av kypare som nästan springer mellan borden. Sätter man skylten på grönt kan man samla på sig otroliga mängder kött på kort tid. En intressant del om jag inte smaka förut är ”puckeln” på tjuren som dom har här (sitter på ovansidan av halsen). Mycket mör! Smakar det så kostar det dock, 550 Sek per person blir det ungefär totalt. Men det är sååååå gott.

Kött. På Spett. Mmmmm

På kvällen blir jag medbjuden på barnkalas av Jens men han varnar för att det nog inte är väldigt stressande med barnskrik. Känner mig lagom mör efter lunchen så jag tar en raincheck och går till hotellet. Efter att tidigare ha trott att fitness-rummet var stängt frågar jag nu i receptionen och det visare sig att jag letat på fel våning (dvs den våningen där det är visat i hissen att man det ska vara). Eftersom jag inte har några vettiga springskor går jag en halvtimme på löpbandet och tränar lite halvslappt i nån multi-gym maskin innan jag surfar, kollar film och till slut somnar.

Brasilien del 4

2010-08-26 Torsdag

Sover lite bättre än tidigare, vaknar dock vid 6 tiden. Till lunch äter jag på restaurang med mer kypare än gäster med Maristela och hennes man som enligt uppgift är jude (vilket Maristela betonar att hon _inte_ är). Både Maristela och hennes man är faktiskt jättetrevliga och pratar mycket bra engelska (han har bott i Miami ett halvår vilket nog hjälper). Maristela tar in popcorn shrimps (liknande iaf) samt lökringar (som inte är ringar utan halvringar) till förätt. Gooooott! Beställer kött med garlic mashed potatoes. Mmmm, kött!

På kvällen har Maristela ordnat så Robson (uttalas Hobson), en konsult som hjälper till med nätverk och datorer på kontoret, ska ta med mig ut (Maristela och Jens har sent budgetmöte). Dock pratar Robson inte jättebra engelska (läs: dålig). Han bor även rätt långt från kontoret så vi är tvungna att åka vid 16 så vi hinner före trafiken.

Tydligen åkte vi förbi finansdistriktet i Sao Paulo. Såhär ser det ut.

Eftersom det är vissa problem med kommunikationen blir det inte helt lätt att få reda på vad som ska hända under kvällen. Robson är dock väldigt positiv och försöker verkligen med engelskan så jag lyckas luska ut att vi ska ut med hans familj. Efter att inte alls lyckats  undkomma all trafik är vi framma vid hans ex-flickväns föräldrars hus. Vi går in, jag får hälsa på alla, ingen pratar engelska men det går bra ändå. Det verkar vara lite exotiskt med en gringo som inte kan ett ord portugisiska.

Efter att tags väntan (på vad fattar jag inte riktigt) åker vi iväg med robsons dotter (ca 9 år) och hämtar upp hans son (17 år). Hans son kan engelska helt ok, och efter lite blyg start kommer han igång och vi pratar om allt möjligt; Han har gått musik-gymnasium. Han är även webdesigner. Han spelar musik och sjunger. Han dejtar en modell.

Till middag åker vi till en brasiliansk köttrestaurang. Gaucho way. Det fungerar så att det är ett buffebord med tillbehör (men även varmrätter). Man fyller en tallrik och går och sääter sig vid bordet. Där finns det nån slags skylt som är röd på en sida och grön på den andra. Runt om i restaurangen springer det runt servitörer med spett. På dessa spett sitter det kött från olika delar av tjuren. Finns även några med korv eller kyckling men mest kött. Sätter man sin lilla skylt på grönt – då kommer det kypare KONSTANT och frågar om man vill ha. Tackar man ja börjar dom skära en bit kött och man tar en liten tång man har och hållar fast biten medans dom skär loss den. Sen är det bara att äta! Hur bra som helst!

Efter maten (som jag givetvis blir bjuden på trots invändningar) lämnar vi av barnen och Robson skjutsar hem mig (en timme!) till hotellet. Somnar mätt och belåten.

Brasilien del 3

2010-08-25 Onsdag

Efter att ha vaknat från 2 tiden och framåt konstant varje 10-15 minut blir klockan äntligen 6 så jag kan gå ner och äta frukost. Frukostbuffen är helt ok, men kunde kanske haft lite mer nyttiga alternativ (bara ljust bröd). Scrambled eggs finns i alla fall och det räcker långt! Vid 8 är det dags att hitta tillbaka till kontoret vilket går bra förutom att det tar lite tid att ta sig över den 2 gånger 4 filer breda vägen mellan kontoret och hotellet som inte har något övergångställe. Efter lite möten och jobb är det dags för lunch med Maristela och Jens igen, den här gången på en italiensk restaurang. Tar en pasta med kött och svamp, gott men inte något att skriva hem om.

På kvällen hämtar Jens upp mig vid hotellet och vi tar en taxi till en japansk restaurang nära där han bor. Vi beställer in en sushi-båt för två för runt 120 R$ ~500 SEK vilket är ok – för Maristela har beordrat Jens att bjuda mig på jobbets vägnar. Mätt och belåten åker jag hem och somnar ganska tidigt.

Mmmmm, sushibåt!

2010-08-24 Tisdag

Efter att ha fått den bästa sömnen jag någonsin haft på ett flyg (vilket inte betyder att den var bra, bara bra mycket bättre än tidigare) tänds ljuset ungefär 2 timmar för landning. Till frukost väljer jag en full english breakfast. Efter landning och väntan i en halvtimme vid passkontrollen hittar jag min väska direkt på bandet. Utanför tullen står så en äldre herre i kostym med ”ewerstein” på en lapp. Han visar sig kunna engelska rätt bra. Tydligen ligger flygplatsen i norra Sao Paulo och kontoret i södra ca 40 km bort och vid 7 på morgonen är det rusning. 2 timmar senare är jag tillslut framme vid hotellet.

Typisk gatan vi körde förbi

Eftersom jag kom tidigt måste jag tydligen betala för den första natten också, vilket betyder 350 R$ (~1 600 SEK) extra. Orkar inte bry mig eller tjafsa så jag ringer maristela och ber dom hämta upp mig vid 11 tiden och går upp och duschar på rummet på 14:e våningen.

11 hämtas jag upp och leds till kontoret som ligger ungefär 50 meter bort. Dom bygger tydligen om hela huset kontoret ligger i så det ser ut som en byggarbetsplats och säkerhetstänkande når väl inte riktigt svensk nivå. Väl uppe på 10:E våningen och Phadias kontor får jag först hälsa på alla, se installeras jag i ett konferensrum i mitten, dvs utan fönster. Det finns i alla fall AC, vilket är rätt skönt eftersom det är 29 grader ute.

Eh, vart går man in?

Till lunch blir jag bjuden av Maristela (finance-controller) samt jens som är en svensk som bor i Sao Paulo och är inhyrd för att hjälpa Maristela med rapporteringen till sverige. Tar en quasadilla (som jag vet vad det är) men bli lite avundsjuk eftersom maristela tar kött + sallad (vilket är en perfekt grillad köttbit med vanlig grönsallad – mums).

Efter möte med verizon om uppkopplingen till kontoret smiter jag iväg vid halv 5 tiden, börjar bli ganska trött. Beställer en ceasar sallad som room service och upptäcker till min förtjusning att dom har fox news på hotellet. Somnar gott vid 9 tiden i min queen-size säng.

Affärsresa Brasilien - Part 1

2010-08-23

Planet ska gå 18:40. Är på flygplatsen 2 timmar före och njuter lite för mig själv av att få gå före economy-kön eftersom det är business class som gäller. När jag väl hittat check in disken visar det sig dock inte vara en antydan till kö nånstans. Kan ju vara för att första sträckan är till London (flyger BA). Efter att förgäves letat efter ”sveriges enda” starbucks är det tillslut dags att gå på planet. Äntligen får man valuta för business och glider före pöbeln. På planet märks det inte så mycket, lite mer benutrymme kanske. Man får mat på porslinstallrikar och den är väl lite bättre än vanligt. Värt är det dock inte!

Vid London är det fullt med plan i luften som väntar på att landa, jag har ju 1,5 timmar till planet mot Sao Paulo går så tar det rätt lugnt. När vi dock efter landning står i 30 minuter till och bara väntar på att gaten ska bli ledig börjar det bli lite svettigt. Som ”tur” var är Sao Paulo planet 2 timmar försenat (till 23:00) så ingen stress. På väg till gaten ser jag några hissar som går upp till loungen. Time to reap the benefits of business class! Efter att nervöst frågat om det är ok för mig att åka upp till loungen står jag då slutligen i hissen på väg upp.

I loungen finns det en buffe med varm mat och även frukostbuffe om man nu är sugen på det. Det verkar även ha funnits champagne i hinkar men dom är tomma nu. Dock finns det en öl, vin, sprit och snackbuffe där man kan blanda egna drinkar. Går hårt ut med en Southern Comfort + cola och följer upp med en jd+cola. Sätter mig i en skön fåtölj och ser ner på dom mindre lyckosamma i vänthallen.

Planet är en 747:a. Det vore förstås bäst att sitta på övervåningen men det är bara first class så får nöja mig med att sitta i ett litet båsliknande säte på bottenplan. Dock rätt nära baren som finns där man enligt instruktioner kan hämta drinkar efter behov. Efter start delar dom ut liten necessär med sovtillbehör, ett glas champagne samt meny för kvällsmaten. Fäller upp min lilla fotpall och väljer lax+sallad till förätt, oxfile till huvudrätt och hoppar över desserten. Några öl slinker ner också. Vid ett, haltvåtiden släcks det ner – jag lutar stolen till horisontalläge  (får precis plats!) och somnar in.

Mmmm, mitt bås!

Första veckan

Lördag 6 feb 2010
Har nu agerat lärare i en hel vecka. Har gott oväntat bra faktiskt och jag börjar vänja mig vid rollen att säga pt någon annan vad dom ska göra och chilla själv. IIgår fick jag "jobba" från hotellet eftersom allt tydligen stängs ner när det kommer några centimeter snö här. Så i torsdags tog jag och Jack (chefen) och drog till walmart för att handla på oss lite grejjer inför fredagens "insnöing" (efter vi hade ätit en sjukt god middag bestående av gigantiska lökringar och prime ribs!).

 Verkar som hilton tar priset för onödigaste handduksvikningen.

 Igen...

Redo för nuclear winter!

 Det kom inte tillräckligt mycket snö för att hålla mig borta från Taco Bell. Volcano box!

Lördag morgon. Lite snö har vi faktiskt fått, eller ganska mycket om man tänker på att det är samma bredgrad som sydeuropa (tror jag).

Back in the US of A

Kom så tillslut tillbaka till mitt (nästan iaf) favoritland. Åkte lördag morgon klockan 07:30 hemma. Var på hotellet (hampton Inn i Christiansburg) söndag 06:00 svensk tid. Det hade ju kommit hela 10 inches snö så flygplatsen i roanoke var självklart stängd i lördags.

Nu är i alla fall första arbetsdagen här avklarad och jetlaggen är inte helt outlidlig faktiskt.

Första wallmartshoppingen!

Första konstiga kakor/godis-förpackningen!

Första Miller Lite:en. Så sjukt gott!

Har även lyckats förhandla till mig en Toyota Prius som hyrbil. Blev dock mycket besviken att den inte alls är så tyst som alla ljuger ihop att den är. bensinmotorn går ju igång nästan direkt (dirre).

I tjänsten

Anders

Vart tog ozonhålen vägen?

Från HAX blog,

"Vem bryr sig om den globala uppvärmningen när vi har så mycket akutare miljöproblem? I år, 2010, beräknas de sista skogarna i Europa dö ut. Skogarna i Skåne och Småland är nu de sista som överlevt och de måste akut kalkas för att överleva.

För att inte tala om den skygga skogsfågeln koltrasten som inte klarar utbyggnaden av järnvägen (ånglokomotiven stressar ju som alla vet ihjäl denna mycket känsliga art.)"