Affärsresa Brasilien - Part 1

2010-08-23

Planet ska gå 18:40. Är på flygplatsen 2 timmar före och njuter lite för mig själv av att få gå före economy-kön eftersom det är business class som gäller. När jag väl hittat check in disken visar det sig dock inte vara en antydan till kö nånstans. Kan ju vara för att första sträckan är till London (flyger BA). Efter att förgäves letat efter ”sveriges enda” starbucks är det tillslut dags att gå på planet. Äntligen får man valuta för business och glider före pöbeln. På planet märks det inte så mycket, lite mer benutrymme kanske. Man får mat på porslinstallrikar och den är väl lite bättre än vanligt. Värt är det dock inte!

Vid London är det fullt med plan i luften som väntar på att landa, jag har ju 1,5 timmar till planet mot Sao Paulo går så tar det rätt lugnt. När vi dock efter landning står i 30 minuter till och bara väntar på att gaten ska bli ledig börjar det bli lite svettigt. Som ”tur” var är Sao Paulo planet 2 timmar försenat (till 23:00) så ingen stress. På väg till gaten ser jag några hissar som går upp till loungen. Time to reap the benefits of business class! Efter att nervöst frågat om det är ok för mig att åka upp till loungen står jag då slutligen i hissen på väg upp.

I loungen finns det en buffe med varm mat och även frukostbuffe om man nu är sugen på det. Det verkar även ha funnits champagne i hinkar men dom är tomma nu. Dock finns det en öl, vin, sprit och snackbuffe där man kan blanda egna drinkar. Går hårt ut med en Southern Comfort + cola och följer upp med en jd+cola. Sätter mig i en skön fåtölj och ser ner på dom mindre lyckosamma i vänthallen.

Planet är en 747:a. Det vore förstås bäst att sitta på övervåningen men det är bara first class så får nöja mig med att sitta i ett litet båsliknande säte på bottenplan. Dock rätt nära baren som finns där man enligt instruktioner kan hämta drinkar efter behov. Efter start delar dom ut liten necessär med sovtillbehör, ett glas champagne samt meny för kvällsmaten. Fäller upp min lilla fotpall och väljer lax+sallad till förätt, oxfile till huvudrätt och hoppar över desserten. Några öl slinker ner också. Vid ett, haltvåtiden släcks det ner – jag lutar stolen till horisontalläge  (får precis plats!) och somnar in.

Mmmm, mitt bås!

Första veckan

Lördag 6 feb 2010
Har nu agerat lärare i en hel vecka. Har gott oväntat bra faktiskt och jag börjar vänja mig vid rollen att säga pt någon annan vad dom ska göra och chilla själv. IIgår fick jag "jobba" från hotellet eftersom allt tydligen stängs ner när det kommer några centimeter snö här. Så i torsdags tog jag och Jack (chefen) och drog till walmart för att handla på oss lite grejjer inför fredagens "insnöing" (efter vi hade ätit en sjukt god middag bestående av gigantiska lökringar och prime ribs!).

 Verkar som hilton tar priset för onödigaste handduksvikningen.

 Igen...

Redo för nuclear winter!

 Det kom inte tillräckligt mycket snö för att hålla mig borta från Taco Bell. Volcano box!

Lördag morgon. Lite snö har vi faktiskt fått, eller ganska mycket om man tänker på att det är samma bredgrad som sydeuropa (tror jag).

Back in the US of A

Kom så tillslut tillbaka till mitt (nästan iaf) favoritland. Åkte lördag morgon klockan 07:30 hemma. Var på hotellet (hampton Inn i Christiansburg) söndag 06:00 svensk tid. Det hade ju kommit hela 10 inches snö så flygplatsen i roanoke var självklart stängd i lördags.

Nu är i alla fall första arbetsdagen här avklarad och jetlaggen är inte helt outlidlig faktiskt.

Första wallmartshoppingen!

Första konstiga kakor/godis-förpackningen!

Första Miller Lite:en. Så sjukt gott!

Har även lyckats förhandla till mig en Toyota Prius som hyrbil. Blev dock mycket besviken att den inte alls är så tyst som alla ljuger ihop att den är. bensinmotorn går ju igång nästan direkt (dirre).

I tjänsten

Anders

Vart tog ozonhålen vägen?

Från HAX blog,

"Vem bryr sig om den globala uppvärmningen när vi har så mycket akutare miljöproblem? I år, 2010, beräknas de sista skogarna i Europa dö ut. Skogarna i Skåne och Småland är nu de sista som överlevt och de måste akut kalkas för att överleva.

För att inte tala om den skygga skogsfågeln koltrasten som inte klarar utbyggnaden av järnvägen (ånglokomotiven stressar ju som alla vet ihjäl denna mycket känsliga art.)"

FRA Lagen

FRA Lagen

Filosofiskt om klimatdebatten

Intressant artikel

Florida ftw Part 11 - En dag i Miami

Söndag 2009-08-09
Eftersom vi inte har någonting särskilt planerat sover vi ut till ungefär halv tio. Rebecka såg ett kubanskt bageri igår på gångavstånd från hotellet, så vi tar en liten morgonpromenad dit bort. Det visar sig mer vara ett café som dock verkar baka sitt eget bröd. Vi köper en torr ciabata och varsin Empanadas (liten kubansk pirog, typ). Det är ganska dyrt och ciabatan är torr, men vi får frukost som gör att vi strax efter har energi nog att ta en tur ner till Miami beach.

Vi bestämmer oss för att åka ner till stranden där vi var igår men ta av åt höger istället för vänster när vi kommer till "strandvägen". Vid ungefär 60:e gatan hittar vi en public parking som vi tar (för bara 1$/timme) och går ner till stranden. Det är PACKAT med folk, så vi tar och går söderut några minuter innan vi hittar en plats där det finns lite plats. Man kan hyra solstolar för 10$/styck men eftersom vissa svenskättlingar i sällskapet inte orkar sola särskilt länge avstår vi och ligger direkt på sanden. Sanden är för övrigt inte lika finkornig som i sarasota och inte lika vit (=varmare att gå på). Stranden är också inte alls lika bred, det är bara ca 50 meter sand mellan vatten och gräs/byggnader. Vattnet har också en del alger i sig, men är riktigt varmt. Så efter lite simning, solning, simning och solning håller undertecknad på att avlida av värmeslag och vi åker tillbaka. På vägen tillbaka märker jag dock att jag trampat i någon slags olja som vägrar gå bort. När vi kommit tillbaka spenderas ungefär en halvtimme i duschen med att sanera foten med hjälp av en handduk som blir helt oljig = förstörd.

Efter dusch och lite surfning har vi kommit fram till att vi måste ner till ocean drive och kolla in staden/stranden. Det verkar ungefär alla andra göra också så efter att ha suttit i bilköer och letat parkering ett bra tag är vi till slut framme. Ocean drive är väl sådär lockande del med tanke på alla bilar. Vi hittar dock en gå gata (i USA!) som vi går upp och ner. Det är nu helt otroligt varmt så vi köper varsin frappucina på Starbucks innan vi glider ner till stranden och kolla läget. Ser Bättre ut än där vi låg tidigare, men med om möjligt ännu mer folk. Vi har nu också letar efter bollar man kan kasta så de studsar på vattnet i ungefär en miljon butiker men de verkar helt omöjliga  att hitta.

Vi åker tillbaka mot hotellet men beslutar oss för att titta förbi en stormarknad, "President's", som ligger rätt nära motellet som vi sett tidigare. Det ser ut att ligga i ett rätt risigt område och det intrycket förstärks lite av ett en polisbil kan ses cirklande utanför samt två beväpnade vakter står vid kassorna. Vi hittar dock både frukost tills imorgon samt ett tolvpack miller highlife för 4,99 $!

Klockan har nu hunnit bli middagsdags. Rebecka vill ha lite asiatmat och vi har sett två ställen nära. Det första ser ut som risken för magsjuka ligger runt 90% så vi går vidare till nästa. Där står en luttrad kinestant som trött väntar på att vi ska bestämma oss. Kvarterets elit går in och ut från restaurangen under tiden, kul att mingla med lokalbefolkningen (ho's, pimps och bums som försöker scora lite crystal meth). Vi tar till slut en chicken with garlig och en steak+eggplant med garlic. Vi får allt i en stor papp-påse som väger dryga två kilo (på en höft). MYCKET mat med andra ord. Vi inmundigar maten (eller en del av den) tillsammans med några miller high life från president's vid ett bord som står ute vid poolen. Trevligt nu när inte solen är framme och värmer upp. Sen går vi tillbaka till rummet där vi kollar fox news , bloggar och till slut somnar.