Lite observationer hitills under tiden i florida:
Facebook
Alla amerikaner vi har träffat i vår egen ålder har facebook och använder det aktivt. Undantag för Keith som hatade facebook.
Vädret
Scattered thunderstorms verkar vara det vanligt under juli/augusti. Det ser ganska dystert ut när man kollar väderleksrapporter men i verkligheten betyder det att det regnar/åskar nån timme per dag i snitt. När vi var på västkusten händer det också att vi hörde åskan men den aldrig riktigt kom, utan höll sig inåt land.
Det är också extremt varm och fuktigt HELA tiden. Även på nätter. Tror inte det skulle gå att överleva utan Air Condition.
Wednesday, August 5, 2009
Florida ftw Part 7
Tisdag 2009-08-04 - A day in Pleasantville
Vi sover ut. Vaknar lite av grodor som kväker på morgonen och någon granne som klipper gräsmattan (som verkar vara en populär hobby i området). Vid 10:30 sitter vi i alla fall nere i vardagsrummet och surfar lite. Strax efter kommer Regina ner och vi äter flingor till frukost. Regina ska till läkaren och kolla upp hennes stukade fot vid 12 tiden så vi väntar in hennes besök medans vi duschar och tvättar lite. Strax efter 1 kommer Regina tillbaka och har fått strkta order från läkaren att inte alls gå på foten (typiskt amerikanskt) så hon kan inte följa med och utforska Charleston.
Idag ska vi kolla på ett hangarfartyg från första världskriget, som min chef Jack har berättat var häftigt. Vi knappar in den på GPSen och åker dit. på vägen åker vi över en av de häftigaste broarna jag åkt på, tror det är 5 filer åt varje håll och två feta bropelare.
När vi kommer fram är det inte helt oväntat riktigt varmt. Parkeringen kostar 3$ och inträdet 15$/person. Man går ut på en liten pir där hangarfartyget samt en ubåt och några andra småskepp ligger. Vi börjar med ubåten, som är en gammal dieselubåt. Häftigt att på nära håll få se precis hur klaustrofobiskt det är, med extremt lite utrymme, speciellt för de som jobbade i torpedrummet.
Själva hangarfartyget var också intressant, tydligen byggdes det '43 och drogs tillbaka '70. Stort var det iaf, 3000 man var stationerade på det när det var i bruk. Man fick se hur folk sov, var maten lagades och hur, maskinrummet och lite annat. Man fick även gå upp på själva hangardäcket där det stod lite flygplan av olika typer som använts på skeppet samt så satt det lite figurer som visade hur många japaner man lyckats döda/skjuta ner.
Vid halv 4 har vi fått nog och åker vidare ner till downtown. Regina har sagt att det kan vara lite farligt på vissa ställen, även nära de lite finare områdena och vi åker igenom lite gettoaktiga gator. Om man har fönstret öppet kan man få en crack-sten inkastad tillsammans med ett telefonnummer (free sample) om man har "tur", enligt Reginas man som tydligen jobbat inom polisen med just knarkhandel. Efter ett tag börjar vi dock see andra turister gå omkring och vi tar första bästa parking garage och promenerar istället.
Det första vi gör är att äta en sen lunch på subway, jag tar en foot long för 5$ och Rebecka nån 6" för typ samma pris (ägd). Det smakar precis som vanligt på subway (tråkigt, men gott). Vi har inte kolla upp någon karta och vi har ingen med oss, så vi börjar gå lite planlöst runt i staden. till slut kommer vi till market street och någon slags marknad där det tydligen handlades mycket med slavar för _några_ år sen. Nu är det iaf massa små stånd med krimskrams istället. Dock lyckas vi när vi gått igenom alla ständ till slut se en skymt av vatten! Det är en liten pir man kan gå ut på där det står några och fiskar. En svart tant har nån slags kräftbur där hon lyckats få upp en del krabbor och en hummer. "Are you selling those" frågar en annan turist, "Hell no, I'm eating these - I live in a car with my son" blir svaret. Nice.
Vädret blir SNABBT sämre och det börjar blåsa ganska friskt. Vi bestämmer oss för att det för vara nog med turistande för idag och går tillbaka mot där vi tror bilen är. Det visar sig som vanligt att genvägar är senvägar och efter att ha gått igenom ett ganska tveksamt område säkerhetsmässigt, lyckas vi tillslut hitta tillbaka till gatan vårt parkeingshus ligger på. Bara dubbelt så långt som det kunde ha varit om vi gått rakt.
Vi åker tillbaka genom åskvädret som nu kommit, och får även känna på lite klassiska amerikanska rusningsköer. vid 7 tiden är vi tillbaka och är nu inte alls hungriga. Dock stänger de flesta restauranger snart och eftersom vi tänkt bjuda ut Regina som tack för att vi får sova hos henne tar vi och drar iväg. Restaurangen vi ska till är en koreansk/japansk (Regina är halvt korean, halvt african american) och ligger i North Charleston. Väl där äter vi lite typsikt koreansk mat som Regina rekommenderar. Jag tar en rätt med KÖTT på ett fat som man äter med lite ris och tillbehör man får i små skålar. Gott marinerat kött, men lite torrt, då man inte får någon sås till.
Mätta och belåtna åker vi hem igen och dricker öl och snackar skit till halv 1 då vi kan tillräkna oss ännu en dag i USA.
Vi sover ut. Vaknar lite av grodor som kväker på morgonen och någon granne som klipper gräsmattan (som verkar vara en populär hobby i området). Vid 10:30 sitter vi i alla fall nere i vardagsrummet och surfar lite. Strax efter kommer Regina ner och vi äter flingor till frukost. Regina ska till läkaren och kolla upp hennes stukade fot vid 12 tiden så vi väntar in hennes besök medans vi duschar och tvättar lite. Strax efter 1 kommer Regina tillbaka och har fått strkta order från läkaren att inte alls gå på foten (typiskt amerikanskt) så hon kan inte följa med och utforska Charleston.
Idag ska vi kolla på ett hangarfartyg från första världskriget, som min chef Jack har berättat var häftigt. Vi knappar in den på GPSen och åker dit. på vägen åker vi över en av de häftigaste broarna jag åkt på, tror det är 5 filer åt varje håll och två feta bropelare.
När vi kommer fram är det inte helt oväntat riktigt varmt. Parkeringen kostar 3$ och inträdet 15$/person. Man går ut på en liten pir där hangarfartyget samt en ubåt och några andra småskepp ligger. Vi börjar med ubåten, som är en gammal dieselubåt. Häftigt att på nära håll få se precis hur klaustrofobiskt det är, med extremt lite utrymme, speciellt för de som jobbade i torpedrummet.
Själva hangarfartyget var också intressant, tydligen byggdes det '43 och drogs tillbaka '70. Stort var det iaf, 3000 man var stationerade på det när det var i bruk. Man fick se hur folk sov, var maten lagades och hur, maskinrummet och lite annat. Man fick även gå upp på själva hangardäcket där det stod lite flygplan av olika typer som använts på skeppet samt så satt det lite figurer som visade hur många japaner man lyckats döda/skjuta ner.
Vid halv 4 har vi fått nog och åker vidare ner till downtown. Regina har sagt att det kan vara lite farligt på vissa ställen, även nära de lite finare områdena och vi åker igenom lite gettoaktiga gator. Om man har fönstret öppet kan man få en crack-sten inkastad tillsammans med ett telefonnummer (free sample) om man har "tur", enligt Reginas man som tydligen jobbat inom polisen med just knarkhandel. Efter ett tag börjar vi dock see andra turister gå omkring och vi tar första bästa parking garage och promenerar istället.
Det första vi gör är att äta en sen lunch på subway, jag tar en foot long för 5$ och Rebecka nån 6" för typ samma pris (ägd). Det smakar precis som vanligt på subway (tråkigt, men gott). Vi har inte kolla upp någon karta och vi har ingen med oss, så vi börjar gå lite planlöst runt i staden. till slut kommer vi till market street och någon slags marknad där det tydligen handlades mycket med slavar för _några_ år sen. Nu är det iaf massa små stånd med krimskrams istället. Dock lyckas vi när vi gått igenom alla ständ till slut se en skymt av vatten! Det är en liten pir man kan gå ut på där det står några och fiskar. En svart tant har nån slags kräftbur där hon lyckats få upp en del krabbor och en hummer. "Are you selling those" frågar en annan turist, "Hell no, I'm eating these - I live in a car with my son" blir svaret. Nice.
Vädret blir SNABBT sämre och det börjar blåsa ganska friskt. Vi bestämmer oss för att det för vara nog med turistande för idag och går tillbaka mot där vi tror bilen är. Det visar sig som vanligt att genvägar är senvägar och efter att ha gått igenom ett ganska tveksamt område säkerhetsmässigt, lyckas vi tillslut hitta tillbaka till gatan vårt parkeingshus ligger på. Bara dubbelt så långt som det kunde ha varit om vi gått rakt.
Vi åker tillbaka genom åskvädret som nu kommit, och får även känna på lite klassiska amerikanska rusningsköer. vid 7 tiden är vi tillbaka och är nu inte alls hungriga. Dock stänger de flesta restauranger snart och eftersom vi tänkt bjuda ut Regina som tack för att vi får sova hos henne tar vi och drar iväg. Restaurangen vi ska till är en koreansk/japansk (Regina är halvt korean, halvt african american) och ligger i North Charleston. Väl där äter vi lite typsikt koreansk mat som Regina rekommenderar. Jag tar en rätt med KÖTT på ett fat som man äter med lite ris och tillbehör man får i små skålar. Gott marinerat kött, men lite torrt, då man inte får någon sås till.
Mätta och belåtna åker vi hem igen och dricker öl och snackar skit till halv 1 då vi kan tillräkna oss ännu en dag i USA.
Tuesday, August 4, 2009
Florida ftw Part 6
Måndag 2009-08-03 - 85 mil
Klockan 08:30 åker vi och lämnar Lido beach. Lite tårfyllt blir det nog för Rebecka och Lauren. Enligt GPSen är det 850 km och strax under 9 timmar till charleston. Vi tar I75 norrut och byter efter ett tag till I4 österut. Efter ett tag stannar vi och äter brunch på Vendy's och tankar. Jag tar en Baconator burgare som är sjukt god, tydligen så använder Vendy's bara färskt kött (inte fryst) och det märks. Vi tankar upp bilen för 2,4$/gallon och åker vidare. När vi kommit till andra sidan floida, byter vi till I95 norrut i MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGA mil. Till slut kommer vi till I26 och byter till den som tar oss nästan hela vägen till charleston. Sista vägen kör vi enligt GPSen till vi kommer till en mack när Regina (för deras område är helt nybyggt och finns inte på GPSen). Vi får instruktioner att inte bli rädda att GPSen har helt fel för vi är nu ute i middle of f****ing nowhere.
Regina kommer och möter upp oss i sin svarta bil som vi sedan följer in i det nybyggda Truman show-området. Hon är ensam för hennes man som jobbar inom flygvapnet är på konferans. Alla hus är i samma, plastiga, stil. Det står en bil på varje uppfart. Gräsmattorna är perfekt klippta. The american dream. Insidan är lika "perfekt". Allt är kliniskt, med en del inslag av nytt som ska se ut som gammalt. Men det är lyxigt, vi har ett stort gästrum och en egen gästtoalett. Utmattad av bilresan hänger vi mest på kvällen, dricker några öl och äter hemlagat (!) för första gången sen vi kom hit. Regina är halvkorean så det blir lite koreainspirerat kyckling med japanskt ris som man äter i ett salladsblad. Gott! Undertecknad såg också till att vi handlade några miller high life (som Mayor dricker i "Do the Right thing"), vilka slank ner bra. På kvällen skriver jag även alla blogginlägg om dom senaste dagarna men vid 11 är vi så trötta att vi går upp och lägger oss i det perfekt tempererade sovrummet.
Klockan 08:30 åker vi och lämnar Lido beach. Lite tårfyllt blir det nog för Rebecka och Lauren. Enligt GPSen är det 850 km och strax under 9 timmar till charleston. Vi tar I75 norrut och byter efter ett tag till I4 österut. Efter ett tag stannar vi och äter brunch på Vendy's och tankar. Jag tar en Baconator burgare som är sjukt god, tydligen så använder Vendy's bara färskt kött (inte fryst) och det märks. Vi tankar upp bilen för 2,4$/gallon och åker vidare. När vi kommit till andra sidan floida, byter vi till I95 norrut i MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGA mil. Till slut kommer vi till I26 och byter till den som tar oss nästan hela vägen till charleston. Sista vägen kör vi enligt GPSen till vi kommer till en mack när Regina (för deras område är helt nybyggt och finns inte på GPSen). Vi får instruktioner att inte bli rädda att GPSen har helt fel för vi är nu ute i middle of f****ing nowhere.
Regina kommer och möter upp oss i sin svarta bil som vi sedan följer in i det nybyggda Truman show-området. Hon är ensam för hennes man som jobbar inom flygvapnet är på konferans. Alla hus är i samma, plastiga, stil. Det står en bil på varje uppfart. Gräsmattorna är perfekt klippta. The american dream. Insidan är lika "perfekt". Allt är kliniskt, med en del inslag av nytt som ska se ut som gammalt. Men det är lyxigt, vi har ett stort gästrum och en egen gästtoalett. Utmattad av bilresan hänger vi mest på kvällen, dricker några öl och äter hemlagat (!) för första gången sen vi kom hit. Regina är halvkorean så det blir lite koreainspirerat kyckling med japanskt ris som man äter i ett salladsblad. Gott! Undertecknad såg också till att vi handlade några miller high life (som Mayor dricker i "Do the Right thing"), vilka slank ner bra. På kvällen skriver jag även alla blogginlägg om dom senaste dagarna men vid 11 är vi så trötta att vi går upp och lägger oss i det perfekt tempererade sovrummet.
Florida ftw part 5
Söndag 2009-08-02 - aftermath
Pat har varit uppe och bett till porslinsguden under natten. Vi vaknar okristligt tidigt för att vara dagen efter ett bröllop. 09:45 står klockan på för vi ska till Briana/Keiths hotell och äta brunch. Det visar sig vara en helt galet bra brunch med ungeför ALLT man kan vilja ha (dvs mycket kött!). Enligt uppgift ska brunchen gå loss på 15$/person men det misstänker vi är alldeles för lite. Det visar sig vara helt korrekt då det stället kostar 35$. Som tur är får vi redan på det innan vi går därifrån så vi mosar självklar i oss alldeles för mycket mat/kakor. Detta gör att vi går tillbaka till hotellet och tar en powernap ett tag. Dock är vattnet slut så vi drar till CVS och köper vatten + öl samt en annan anti itch kräm (som inte heller fungerar).
På eftermiddagen går vi ner till stranden vid lido beach hotell och "snor" några stolar som står vid vattnet brevid ett par av Brianas släktingar. De har några bollar som studsar på vattnet som vi lånar och kstar lite i vattnet (till varandra). Ett fyllo och några ungar hänger på oss och är med och kastar. Undertecknad drar sen tillbaka till hotellrummet för att vila lite medans de andra händer kvar i hopp om att få träffa Briana (som är uppe och sover i rummet tydligen). Precis när hon kommer ner bestämmer dom sig för att gå dock men det bestämms att vi ska hänga med dom senare på kvällen.
Eftersom det är sista kvällen tillsammans föreslår jag att vi ska gå till ett fancy place. Vad kan vara mer fancy än Red Lobster? Sagt och gjort vi åker till red lobster och äter en lika god middag som alltid. Dock misstänker vi at servitrisen är antingen full eller on crack. Jag tar en broiled seafood platter som är precis så god jag hade hoppats. Några av Red Lobsters biscuits (som är så sjukt goda) går ner också. Mätta och belåtna åker vi hemåt. Det finns lite Jack D kvar i frysen, samt en hel del gin. Pat och jag tar varsin Jack D and coke medans tjerna igen kör några GTn. Brianna hör av sig och vi möter upp henne och keith i deras hotellrum. Vi sitter ett tag och snackar med dom om allt möjligt och säger sen hej då eftersom vi ska upp tidigt imorrn och köra LÅNGT (till charleston, SC).
Pat har varit uppe och bett till porslinsguden under natten. Vi vaknar okristligt tidigt för att vara dagen efter ett bröllop. 09:45 står klockan på för vi ska till Briana/Keiths hotell och äta brunch. Det visar sig vara en helt galet bra brunch med ungeför ALLT man kan vilja ha (dvs mycket kött!). Enligt uppgift ska brunchen gå loss på 15$/person men det misstänker vi är alldeles för lite. Det visar sig vara helt korrekt då det stället kostar 35$. Som tur är får vi redan på det innan vi går därifrån så vi mosar självklar i oss alldeles för mycket mat/kakor. Detta gör att vi går tillbaka till hotellet och tar en powernap ett tag. Dock är vattnet slut så vi drar till CVS och köper vatten + öl samt en annan anti itch kräm (som inte heller fungerar).
På eftermiddagen går vi ner till stranden vid lido beach hotell och "snor" några stolar som står vid vattnet brevid ett par av Brianas släktingar. De har några bollar som studsar på vattnet som vi lånar och kstar lite i vattnet (till varandra). Ett fyllo och några ungar hänger på oss och är med och kastar. Undertecknad drar sen tillbaka till hotellrummet för att vila lite medans de andra händer kvar i hopp om att få träffa Briana (som är uppe och sover i rummet tydligen). Precis när hon kommer ner bestämmer dom sig för att gå dock men det bestämms att vi ska hänga med dom senare på kvällen.
Eftersom det är sista kvällen tillsammans föreslår jag att vi ska gå till ett fancy place. Vad kan vara mer fancy än Red Lobster? Sagt och gjort vi åker till red lobster och äter en lika god middag som alltid. Dock misstänker vi at servitrisen är antingen full eller on crack. Jag tar en broiled seafood platter som är precis så god jag hade hoppats. Några av Red Lobsters biscuits (som är så sjukt goda) går ner också. Mätta och belåtna åker vi hemåt. Det finns lite Jack D kvar i frysen, samt en hel del gin. Pat och jag tar varsin Jack D and coke medans tjerna igen kör några GTn. Brianna hör av sig och vi möter upp henne och keith i deras hotellrum. Vi sitter ett tag och snackar med dom om allt möjligt och säger sen hej då eftersom vi ska upp tidigt imorrn och köra LÅNGT (till charleston, SC).
Florida förklaringar part1
Så lite bakgrund kanske behövs också. Vi åkte alltså till florida för att Rebeckas kompis Briana (uttalas Bri-ana, inte som Brian) ska gifta sig med Keith. Dom är 26 år gamla, båda jobbar som lärare, har ganska nyligen flyttat från florida till Texas. Keith har varit gift förut, men Briana snodde honom. Vi bor tillsammans med Lauren och Pat (egentligen Patrick) under bröllopstiden på ett hotell precis brevid hotellet Briana och Keith bor på där också bröllopet ska hållas. Lauren och Pat är också 26 samt gifte sig 2004. Pat är e Marine, och går troligtvis därför hem bra hos äldre damer och kan alltid använda sin militärbakgrund som conversation starter.
Rebecka, Lauren och Briana har träffats när dom gick i high school tillsammans i Tokyo.
En annan kompis från den tiden är Regina, som vi åker och hälsar på precis efter bröllopet, hon bor i Charleston, South Carolina. Hon var dock inte så bra kompis med Briana, så det blev inget bröllop för henne.
PS. Briana stavas tydligen med två n, men nu är det alldeles för sent att ändra det.
Rebecka, Lauren och Briana har träffats när dom gick i high school tillsammans i Tokyo.
En annan kompis från den tiden är Regina, som vi åker och hälsar på precis efter bröllopet, hon bor i Charleston, South Carolina. Hon var dock inte så bra kompis med Briana, så det blev inget bröllop för henne.
PS. Briana stavas tydligen med två n, men nu är det alldeles för sent att ändra det.
Monday, August 3, 2009
Florida ftw Part 4
Lördag 2009-08-01 - Bröllop!
På bröllopsdagen frösöker vi sova ut men går upp omkring 9. Jag och rebecka åker till Einstein Bros Bagels och käkar frukost. Man väljer vilken bagel man vill ha från ett utbud på ca 40 olika, och vad man vill ha på. Ganska dyrt blir det för bara en bagel med lite pålägg, men det är gott! På vägen tillbaka går vi till CVS och köper anti-itch spray eftersom det verkar ha varit några slags sandlolppor eller något på siesta beach. Eftersom vi har tänkt att spendera i alla fall lite tid i solen tar vi en utan kortison (den fungerar föga förvånande inte alls). Strax efter 12 drar tjejerna till Briana och de går tillsammans till en frisör där man kan dricka champagne och fixa hår/naglar. Jag försöker ligga vid poolen på hotellet ett tag men ger upp efter en halvtimme efter att ha svettats ut ett par lite vätska.
Vid 2 tiden när Pat har varit och köpt kaffe och hälsat å tjejerna i "cirkeln" och förslår att vi tar en simtur längs med beachen vilket låter som en bra idé. Vi simmar väl runt 500 meter totalt innan vi ger upp delvis på grund av en lite väl röd färg på axlar. Under en av pauserna vi tar givetvis ett par äldre kvinnor kontakt med Pat (han är enligt Lauren uppenbarligen en "cougar magnet"). Trötta av simningen tar vi det lugnt på eftermiddagen och äter nog något jag inte kommer ihåg. Vid 4 tiden tittar tjejerna förbi med fixat hår men går direkt tillbaka för att förbereda sig inför kvällen. Vid 5 messar Lauren att vi måste gå och hämta deras väskor vilket vi motvilligt gör. Nu har det blivit dags att ta reda på om de nedpackade finkläderna fortfarande passar. Först måste dock allt strykas (uppenbarligen). Pat stryker som han inte gjort annat förut, vilket självklar visar sig komma från hans militärbakgrund. Lite skrämd av hans perfekta strykning kör jag en snabbstrykning när han är upptagen med annat och lyckas väl något sådär.
Cermonin ska börja 18.30. I aningen tighta byxor och kavaj går vi de 150 meterna över till Briana/Keith's hotell. Det är väl runt 35 grader, sol och extremt fuktigt ute. Det tar ett par sekunder innan svetten börjar rinna, vi tar plats på bakersta raden utan kavaj jackan ich väntar. Som tur är blåser det en hel del på stranden (där cerminon är) så det blir lite bättre. Cermonin är som ur en film, med alla inslag man kan vänta sig. Ingen snubblar, ingen nyser olämpligt. Det enda som går att anmärka på är att mikrofonen inte fungerar under de första 20 sekunderna av mormors tal.
Efter cermonin är det fotosession för brudpar + tärnor och grooms (vad det nu heter på svenska). Vi sticker och byter om till ny skjorta och går sen upp till coctail hour på 8:e våningen som vi vanliga, dödliga, är förpassade till under fotosessionen. En jim bean/cola + en long island ice tea + en öl senare kommer äntligen brudparet och anhang upp och alla förflyttas in till rummet där vi ska äta middag. Bord 11 är det som gäller för oss i "the tokyo gang". Maid of honour, Groom of honour och brudens far (som nämner att folk kommit ändå från SVERIGE) håller givetvis tal, vi får förrätt, huvudrätt och bröllopstårta (som är oväntat god). Baren är fortfarande gratis fram till 24:00 och vi dricker drinkar som om det vore vatten. "Toastmastern" är inhyrd och har den klassiska amerikanska radiorösten. Vanlig dans, tryckare, chicken dance, ett par "kongalines" och linedance (!) hinns med under kvällen innan klockan har hunnit bli läggdags för brudparet. Vi i "the tokyo gang" försöker få folk att gå vidare till baren för lite efterfest men det går ganska dåligt. Vi avslutar kvällen hemma hos oss med några till öl men däckar nog runt halv 2.
På bröllopsdagen frösöker vi sova ut men går upp omkring 9. Jag och rebecka åker till Einstein Bros Bagels och käkar frukost. Man väljer vilken bagel man vill ha från ett utbud på ca 40 olika, och vad man vill ha på. Ganska dyrt blir det för bara en bagel med lite pålägg, men det är gott! På vägen tillbaka går vi till CVS och köper anti-itch spray eftersom det verkar ha varit några slags sandlolppor eller något på siesta beach. Eftersom vi har tänkt att spendera i alla fall lite tid i solen tar vi en utan kortison (den fungerar föga förvånande inte alls). Strax efter 12 drar tjejerna till Briana och de går tillsammans till en frisör där man kan dricka champagne och fixa hår/naglar. Jag försöker ligga vid poolen på hotellet ett tag men ger upp efter en halvtimme efter att ha svettats ut ett par lite vätska.
Vid 2 tiden när Pat har varit och köpt kaffe och hälsat å tjejerna i "cirkeln" och förslår att vi tar en simtur längs med beachen vilket låter som en bra idé. Vi simmar väl runt 500 meter totalt innan vi ger upp delvis på grund av en lite väl röd färg på axlar. Under en av pauserna vi tar givetvis ett par äldre kvinnor kontakt med Pat (han är enligt Lauren uppenbarligen en "cougar magnet"). Trötta av simningen tar vi det lugnt på eftermiddagen och äter nog något jag inte kommer ihåg. Vid 4 tiden tittar tjejerna förbi med fixat hår men går direkt tillbaka för att förbereda sig inför kvällen. Vid 5 messar Lauren att vi måste gå och hämta deras väskor vilket vi motvilligt gör. Nu har det blivit dags att ta reda på om de nedpackade finkläderna fortfarande passar. Först måste dock allt strykas (uppenbarligen). Pat stryker som han inte gjort annat förut, vilket självklar visar sig komma från hans militärbakgrund. Lite skrämd av hans perfekta strykning kör jag en snabbstrykning när han är upptagen med annat och lyckas väl något sådär.
Cermonin ska börja 18.30. I aningen tighta byxor och kavaj går vi de 150 meterna över till Briana/Keith's hotell. Det är väl runt 35 grader, sol och extremt fuktigt ute. Det tar ett par sekunder innan svetten börjar rinna, vi tar plats på bakersta raden utan kavaj jackan ich väntar. Som tur är blåser det en hel del på stranden (där cerminon är) så det blir lite bättre. Cermonin är som ur en film, med alla inslag man kan vänta sig. Ingen snubblar, ingen nyser olämpligt. Det enda som går att anmärka på är att mikrofonen inte fungerar under de första 20 sekunderna av mormors tal.
Efter cermonin är det fotosession för brudpar + tärnor och grooms (vad det nu heter på svenska). Vi sticker och byter om till ny skjorta och går sen upp till coctail hour på 8:e våningen som vi vanliga, dödliga, är förpassade till under fotosessionen. En jim bean/cola + en long island ice tea + en öl senare kommer äntligen brudparet och anhang upp och alla förflyttas in till rummet där vi ska äta middag. Bord 11 är det som gäller för oss i "the tokyo gang". Maid of honour, Groom of honour och brudens far (som nämner att folk kommit ändå från SVERIGE) håller givetvis tal, vi får förrätt, huvudrätt och bröllopstårta (som är oväntat god). Baren är fortfarande gratis fram till 24:00 och vi dricker drinkar som om det vore vatten. "Toastmastern" är inhyrd och har den klassiska amerikanska radiorösten. Vanlig dans, tryckare, chicken dance, ett par "kongalines" och linedance (!) hinns med under kvällen innan klockan har hunnit bli läggdags för brudparet. Vi i "the tokyo gang" försöker få folk att gå vidare till baren för lite efterfest men det går ganska dåligt. Vi avslutar kvällen hemma hos oss med några till öl men däckar nog runt halv 2.
Florida ftw Part 3
Fredag 2009-07-31
Rebecka och Lauren ska på en "Bridal Shower" klockan 09:00. Så efter att a skjutsat dom dit ska jag och Pat spendera ett par timmar i närheten (etfersom det var en bot att köra). Vi inleder med frukost på Denny's som är ett "sit down" snabbmatsställe. Vi tar varsin french toas menu som består av bacon, äggröra + avlånga köttbullegrejjer + två FETA french toasts. Mätta och belåtna drar vi sedan till ett Mall för att inhandla en till skjorta till. Det kommer troligtvis vara galet varmt på stranden imorgon så ombyte efter cermonin är troligtvis ett måste. På Macy's hittar vi en billigt skjorta + slips (som jag glömt i sverige) av en förvirrad tant som inte vet hur man tar mått eller hur kassan fungerar.
Vi tar sen och utforskar Siesta key eftersom vi ska dit senare på kvällen för att äta middag. Det är en ö precis brevid den vi bor på men som tar ett bra tag att åka till eftersom man måste in på fastlandet mellan. Vi hittar stranden vi ska till och provar den lite. "Best beach in florida" hör jag någon säga och det är troligtvis inte helt fel. Vit sand som inte alls är för varm och kristallklart (aja, inte riktigt men nära) vatten som har perfekt temperatur. Nu börjar klockan närma sig ett så vi tar och sköljer sanden av fötterna och åker österut. Pat har nu hypat ännu ett snabbmatställe, Firehouse Subs. Vi stannar till vid ett på vägen tillbaka och man väljer helt enkelt en sub och dom värmer den och man får cola + en liten påse chips till. Jag tar en sub med kött och ost i stort sett och den är faktiskt riktigt god. Orsaken till att det heter firehouse subs är enligt Pat att det var ett par brandmän som startade kedjan. På glasen står kortfattade hjältehistorier om brandmän, och väggarna är prydna av brandmän-accessoarer. 100% amerikanskt med andra ord. [äta på firehouse subs]
Nu messar Lauren och ber om upphämtning så vi sticker iväg och hämtar upp guzzarna. Dom har tydligen vunnit lite krimskrams på bridal showern, verkar som de har pysslat och lottat ut saker. Tillbaka tvingar jag rebecka att gå bort lite fett runt magen med mig, dock på gatan och inte stranden den här gången. SOm tur är har det precis regnat lite annars skulle det vara waaaaaaaaaay too hot för att springa.
Vid 4 är det wedding rehearsal, som jag och Pat egentligen inte behöver gå på men det är ju alltid kul att se hur saker går till så vi går dit (och blir ofrivilliga handväsk-bärare). Rehearsal är helt enkelt att prästen går igenom vad som kommer hända imorgon och hur alla ska stå och uppträda.
Kvällen spenderas med Barbeque (dock som catering så inget nygrillat :( ) nere på siesta beach. Lite mingel, lite kolla på när de VÄLDIGT amerikanska vännerna till Keith är obnoxious och kasta lite amerikansk fotboll. Vid 9 tiden är vi tillbaka på hotellrummet och tar några drinkar/öl på hotellrummet. Resten av bröllopsgästerna har dock samlats i baren på 8:e våningen i Lido Beach hotel (där Briana och Keith Bor) så vi går dit och minglar (mest med oss själva), Pat blir rätt tankad och får hålla i sig. Vid 23 tiden är vi glada att det är "crawling distance" till vårat hotell och går hem och sover.
Rebecka och Lauren ska på en "Bridal Shower" klockan 09:00. Så efter att a skjutsat dom dit ska jag och Pat spendera ett par timmar i närheten (etfersom det var en bot att köra). Vi inleder med frukost på Denny's som är ett "sit down" snabbmatsställe. Vi tar varsin french toas menu som består av bacon, äggröra + avlånga köttbullegrejjer + två FETA french toasts. Mätta och belåtna drar vi sedan till ett Mall för att inhandla en till skjorta till. Det kommer troligtvis vara galet varmt på stranden imorgon så ombyte efter cermonin är troligtvis ett måste. På Macy's hittar vi en billigt skjorta + slips (som jag glömt i sverige) av en förvirrad tant som inte vet hur man tar mått eller hur kassan fungerar.
Vi tar sen och utforskar Siesta key eftersom vi ska dit senare på kvällen för att äta middag. Det är en ö precis brevid den vi bor på men som tar ett bra tag att åka till eftersom man måste in på fastlandet mellan. Vi hittar stranden vi ska till och provar den lite. "Best beach in florida" hör jag någon säga och det är troligtvis inte helt fel. Vit sand som inte alls är för varm och kristallklart (aja, inte riktigt men nära) vatten som har perfekt temperatur. Nu börjar klockan närma sig ett så vi tar och sköljer sanden av fötterna och åker österut. Pat har nu hypat ännu ett snabbmatställe, Firehouse Subs. Vi stannar till vid ett på vägen tillbaka och man väljer helt enkelt en sub och dom värmer den och man får cola + en liten påse chips till. Jag tar en sub med kött och ost i stort sett och den är faktiskt riktigt god. Orsaken till att det heter firehouse subs är enligt Pat att det var ett par brandmän som startade kedjan. På glasen står kortfattade hjältehistorier om brandmän, och väggarna är prydna av brandmän-accessoarer. 100% amerikanskt med andra ord. [äta på firehouse subs]
Nu messar Lauren och ber om upphämtning så vi sticker iväg och hämtar upp guzzarna. Dom har tydligen vunnit lite krimskrams på bridal showern, verkar som de har pysslat och lottat ut saker. Tillbaka tvingar jag rebecka att gå bort lite fett runt magen med mig, dock på gatan och inte stranden den här gången. SOm tur är har det precis regnat lite annars skulle det vara waaaaaaaaaay too hot för att springa.
Vid 4 är det wedding rehearsal, som jag och Pat egentligen inte behöver gå på men det är ju alltid kul att se hur saker går till så vi går dit (och blir ofrivilliga handväsk-bärare). Rehearsal är helt enkelt att prästen går igenom vad som kommer hända imorgon och hur alla ska stå och uppträda.
Kvällen spenderas med Barbeque (dock som catering så inget nygrillat :( ) nere på siesta beach. Lite mingel, lite kolla på när de VÄLDIGT amerikanska vännerna till Keith är obnoxious och kasta lite amerikansk fotboll. Vid 9 tiden är vi tillbaka på hotellrummet och tar några drinkar/öl på hotellrummet. Resten av bröllopsgästerna har dock samlats i baren på 8:e våningen i Lido Beach hotel (där Briana och Keith Bor) så vi går dit och minglar (mest med oss själva), Pat blir rätt tankad och får hålla i sig. Vid 23 tiden är vi glada att det är "crawling distance" till vårat hotell och går hem och sover.
Subscribe to:
Posts (Atom)