Monday, February 25, 2013


Tänkvärt från slashdot

The funny thing about economics is that it's not scientific.
Sure, it uses math and all, in the manner that astrology uses math, but it's nothing more than feel-good storytelling.
In the case of inflation/deflation, there is no analytic theory which describes the situation - nothing based on conclusions from testable assumptions. It's all guesswork from historical evidence.
Don't believe me? Can you tell me the best value for inflation? If the answer is "it depends", then what does it depend on? Is the function strongly peaked or relatively flat? (IOW, is it important to hit the "best" value exactly, or can it be off by a little?) How much is too much?
Or how about the elephant in the room: how is inflation measured? (Does it include luxuries? Should it include gas prices?)
Here's the scoop, the part that your ECON 200 professor didn't teach you.
The economy is healthiest when people have the most choice. Not the greatest "number of choices" - that's different - but the most "choice" of what to do with their money.
Negative inflation encourages people to forego spending, because saving money gives you more spending power in the future. Positive inflation encourages people to spend, since their money will be worth less in the future. Both situations reduce choice by encouraging one action over another without regard to the merits.
Zero inflation is the point at which people will consider a purchase entirely on its merits, which is the point of maximum choice.
This thing about "a little positive inflation is good" is a fallacy. It encourages people to invest when they really don't want to. It forces people into financial markets which are, at their core, corrupt and unfair to the small investor.
The other thing about positive inflation is that it causes bubbles. Inflation is essentially the amount of money more than the total value of goods and services. The extra money goes somewhere, and because money tends to earn more money it forms "pools" in the economy. These pools are areas where the monetary value is greater than the actual value. The very definition of "bubble".
Positive inflation causes bubbles which eventually burst, positive inflation forces people to gamble with their money, and positive inflation is a hidden tax on the population.
Rather than parrot your religious teachings, take some time to think things through logically, as a scientist would.
You've been fed a load of crap. Stop repeating it.

Tuesday, February 15, 2011

Klassiker hittad på slashdot

Roger Murdock: Flight 2-0-9'er, you are cleared for take-off.
Captain Oveur: Roger!
Roger Murdock: Huh?
Tower voice: L.A. departure frequency, 123 point 9'er.
Captain Oveur: Roger!
Roger Murdock: Huh?
Victor Basta: Request vector, over.
Captain Oveur: What?
Tower voice: Flight 2-0-9'er cleared for vector 324.
Roger Murdock: We have clearance, Clarence.
Captain Oveur: Roger, Roger. What's our vector, Victor?
Tower voice: Tower's radio clearance, over!
Captain Oveur: That's Clarence Oveur. Over.
Tower voice: Over.
Captain Oveur: Roger.
Roger Murdock: Huh?
Tower voice: Roger, over!
Roger Murdock: What?
Captain Oveur: Huh?
Victor Basta: Who?

Thursday, September 2, 2010

Brasilien del 7

Söndag
2010-08-29
Idag ska jag hänga med den svenska konsulten på jobbet, Jens och hans familj (fru från turkiet samt två barn). Vid 11 tiden hämtar dom upp mig och vi åker till en park där dom brukar vara på helger. Det kostar några R$/h att parkera bilen där men själva parken är gratis trots bevakning av väktare och jättefint skött gräs och buskar. Det ligger några höghus i närheten där lägenheterna tydligen är sjukt dyra eftersom dom har utsikt över ett GRÖNområde (jämför vatten i sverige). Barnen som är snart 3 och snart 6 år gamla leker vant i ett tält jens har med sig.

Dyrt boende i Sao Paulo
När barnen har lekt, och jag och jens har gått en promenad runt parken och snackat lite skit börjar klockan närma sig två. Vi bestämmer oss för att åka tillbaka till deras lägenhet och äta lunch i närheten. Dom bor i en 94 kvm står lägenhet i ett typiskt medelklasshus som såklart har höga stängsel med tagtråd runt sig. Jens dotter tar på sig uppdraget att visa mig runt i lägenheten. Eftersom Jens pratar svenska med båda barnen förstår dom svenska perfekt och hon kan efter lite initial blyghet också kan säga en del ord. Hon visar mig också ett spel dom har som är svenskt och vi hinner spela några minuter innan det är dags att gå till restaurangen.

Restaurangen ligger i stort sett snett över gatan, på väg dit får jag hålla Laras (6 åriga dottern) hand också när vi går över gatan. Inte alla som får göra det efter så kort tid enligt Jens. (Lara är verkligen hur söt som helst, om jag får ett sånt barn i framtiden kan jag skatta mig lycklig) Dom brukar tydligen gå hit och äta, och det är en riktigt trevlig liten restaurang med en ganska liten men god buffe. Efter att ha tryckt i mig friterat kött samt stekt kyckling + lasagne + tillbehör samt ha visat mina ådror på händerna (som tydligen var intressanta) har Jens fru föreslagit att jag och Jens åker iväg och skjuter lite pistol (eftersom Jens är medlem i en skytteförening. Macho som man är går ju detta givetvis inte att tacka nej till så sagt och gjort – vi åker iväg.

Efter att ha åkt 45 min varav de sista meterna på en dålig grusväg är vi framme. Jag behöver inte visa något leg eller skriva på något annat än en lista så man ska kunna bevisa att man varit där (om man blir tagen av polisen och dom ser att man har krutstänk på kläderna). Skotten kostar ca 5 SEK styck och vi tar en platta för Jens halvautomatiska pistol (Taurus PT58) samt en platta till en revolver som vi lånar. Vi får även två tavlor med gubbar att skjuta på. Efter lite väntetid på en ledig bana har Jens lite instruktioner och sen skjuter vi! Det är .38 ammunition (9mm) så det är inte jätterekyl men det pangar på bra ändå. VI tävlar inte direkt men även om jag är sämre så är jag faktiskt inte SÅ mycket sämre än Jens. Några skott går helt fel men de flesta är faktiskt väldigt nära.

Skjuta pistol, BAM

Skjuta revolver, BAM

Efter skjutningen skjutsar Jens hem mig och trött och belåten med dagen tar jag det bara lugnt på rummet resten av kvällen.

Brasilien del 6

Lördag 2010-08-28
A day at the beach. Idag ska Jag hänga med Maristela till stranden. Det betyder att vi ska åka ca 10 mil till staden Santos som ligger vid vattnet. Strax efter 10 blir jag upplockadav Maristela och hennes man (kommer inte ihåg vad han heter). Det är Maristela som kör för henne man har sålt sin bil för han tycker det är så jobbigt att köra i Sao Paulos trafik.
På väg till Santos

Efter en mycket trevlig biltur där vi pratar mycket om Sao Paulo och sånt vi åker förbi kommer vi tillslut fram till Santos. Först ut är att träffa Maristelas gamla jobbkompis Sonia. Hon har även en dotter som har jobbat på nuvarande jobbet tidigare men inte så länge. Dom bor i ett litet typiskt hus ett stenkast från stranden. När vi kommer dit är det uppdukat en liten snack-buffe och några vänner och bekanta är där. Blir presenterad för alla givetvis med puss på kinden med alla damer. Vi hänger ett tag, jag blir bjuden på två caprinia (den typiska brasilianska drinken). Sen går vi iväg några stycken och tar en promenad längs stranden. Är molnigt och runt 20 (jämfört med 28-30 som det varit hela veckan – otur) grader så det är inte så mycket folk. Får dock se ett exempel på en brasiliansk bikini som Maristelas man ivrigt pekar ut.
Sonia rättar till glasögonen, jag sitter brevid Maristela

Massa folk som flög omkring (läääänge) i uppåtvindarna vid berget
Standen
Efter stranden åker vi med sonias dotter till deras favoritrestaurang i Santos, som specialiserar sig på fisk. Vi sitter på en veranda som går ut en bit över vattnet. Kollar i menyn och upptäcker att smakar det så kostar det, ca 450 SEK för en varmrätt. Maristela påpekar dock att varje rätt är för MINST två personer vilket visade sig stämma. Maristelas man får välja två rätter som tas in efter viss fördröjning. Första rätten var med räker, pumpabitar med ostsås + kryddat ris till. Såsen serverade i en pumpa. Ost med räkor = mums men kunde varit lite med kryddat. Andra rätten var fisk stoppad med räkor med ris och sås med räkor till. Var mycket gott men inte lika exotiskt som den första. Till detta dricker vi ett gäng öl som man tar in en i taget och delar på (60 centilitersflaskor).

Mmmm, räkor i pumpa!
Efter maten lämnar vi av Maristelas arbetskamrat och åker lite längre bort på stranden där det finns två saker. 1. Snea hus. Tydligen misbedömdes underlaget när alla hus byggdes på ett visst ställe så i stort sett alla hus där lutar mer eller mindre. Det ser rätt sjukt ut, ser betydligt värre ut i verkligheten än på bilderna jag försökte ta. 2. En marknad som Maristela gillar att gå på men hon brukar aldrig köpa något. Den här gången hittar hon dock ett halsband. Jag blir även påtrugad ännu en brasiliansk specialité  - en Chorros. Långsmal deg-grej som friteras och sen fyller dom den (är ihålig) med varm chokladsås. Helt ok, lite kladdigt att äta och alla servetter i det här landet är nått mellanting mellan papper och gladpack så det går sådär.

Snea hus
Chorros, mums
Sista anhalt är ett besök vid hamnen och den lokala fiskmarknaden. En del mega båtar får vi se på väg in och ut från hamnen. Vid fiskmarknaden som fortfarande är öppen har dom massor av färsk fisk och även jätte(dvs lika stora som stora kräftor)-räkor för ~130:-/kilot. Lite svårt att köpa hem tyvärr. När vi kommer till sista delen frågar en tjej om vi ska köpa något och Maristela svarar (på portugisiska) att dom bara visar mig runt. Ah, en gringo – vi kan säga vad vi vill utan att han förstår nått, utbrister tjejen förtjusat och börjar prata konstant mot mig. Efter ett tag börjar hon dock försöka para ihop mig genom gester och lite engelska med en av de andra tjejerna som jobbade där. Att jag inte riktigt nappar spelar inte så stor roll och in pratar högljutt och försöker para ihop mig med en annan tjej och sen även sig själv. Maristela och hennes man har lite svårt att översätta vad dom säger eftersom dom är dubbelvikta av skratt. Crazy fish-girls lyckas dom få fram iaf. Efter att vänligt avvisat tjejerna går vi tillbaka till bilen och åker hem. 

Brasilien del 5

Fredag 2010-08-27
Upp lite senare idag. Ska inte äta mycket frukost idag för vi ska till en köttrestaurang på lunchen som Maristela har bokat. Sagt och gjort. Den är restaurangen är dock riktigt high end. Det är som en svärm av kypare som nästan springer mellan borden. Sätter man skylten på grönt kan man samla på sig otroliga mängder kött på kort tid. En intressant del om jag inte smaka förut är ”puckeln” på tjuren som dom har här (sitter på ovansidan av halsen). Mycket mör! Smakar det så kostar det dock, 550 Sek per person blir det ungefär totalt. Men det är sååååå gott.

Kött. På Spett. Mmmmm
På kvällen blir jag medbjuden på barnkalas av Jens men han varnar för att det nog inte är väldigt stressande med barnskrik. Känner mig lagom mör efter lunchen så jag tar en raincheck och går till hotellet. Efter att tidigare ha trott att fitness-rummet var stängt frågar jag nu i receptionen och det visare sig att jag letat på fel våning (dvs den våningen där det är visat i hissen att man det ska vara). Eftersom jag inte har några vettiga springskor går jag en halvtimme på löpbandet och tränar lite halvslappt i nån multi-gym maskin innan jag surfar, kollar film och till slut somnar.

Monday, August 30, 2010

Brasilien del 4

2010-08-26 Torsdag
Sover lite bättre än tidigare, vaknar dock vid 6 tiden. Till lunch äter jag på restaurang med mer kypare än gäster med Maristela och hennes man som enligt uppgift är jude (vilket Maristela betonar att hon _inte_ är). Både Maristela och hennes man är faktiskt jättetrevliga och pratar mycket bra engelska (han har bott i Miami ett halvår vilket nog hjälper). Maristela tar in popcorn shrimps (liknande iaf) samt lökringar (som inte är ringar utan halvringar) till förätt. Gooooott! Beställer kött med garlic mashed potatoes. Mmmm, kött!

På kvällen har Maristela ordnat så Robson (uttalas Hobson), en konsult som hjälper till med nätverk och datorer på kontoret, ska ta med mig ut (Maristela och Jens har sent budgetmöte). Dock pratar Robson inte jättebra engelska (läs: dålig). Han bor även rätt långt från kontoret så vi är tvungna att åka vid 16 så vi hinner före trafiken.

Tydligen åkte vi förbi finansdistriktet i Sao Paulo. Såhär ser det ut.

Eftersom det är vissa problem med kommunikationen blir det inte helt lätt att få reda på vad som ska hända under kvällen. Robson är dock väldigt positiv och försöker verkligen med engelskan så jag lyckas luska ut att vi ska ut med hans familj. Efter att inte alls lyckats  undkomma all trafik är vi framma vid hans ex-flickväns föräldrars hus. Vi går in, jag får hälsa på alla, ingen pratar engelska men det går bra ändå. Det verkar vara lite exotiskt med en gringo som inte kan ett ord portugisiska.

Efter att tags väntan (på vad fattar jag inte riktigt) åker vi iväg med robsons dotter (ca 9 år) och hämtar upp hans son (17 år). Hans son kan engelska helt ok, och efter lite blyg start kommer han igång och vi pratar om allt möjligt; Han har gått musik-gymnasium. Han är även webdesigner. Han spelar musik och sjunger. Han dejtar en modell.

Till middag åker vi till en brasiliansk köttrestaurang. Gaucho way. Det fungerar så att det är ett buffebord med tillbehör (men även varmrätter). Man fyller en tallrik och går och sääter sig vid bordet. Där finns det nån slags skylt som är röd på en sida och grön på den andra. Runt om i restaurangen springer det runt servitörer med spett. På dessa spett sitter det kött från olika delar av tjuren. Finns även några med korv eller kyckling men mest kött. Sätter man sin lilla skylt på grönt – då kommer det kypare KONSTANT och frågar om man vill ha. Tackar man ja börjar dom skära en bit kött och man tar en liten tång man har och hållar fast biten medans dom skär loss den. Sen är det bara att äta! Hur bra som helst!

Efter maten (som jag givetvis blir bjuden på trots invändningar) lämnar vi av barnen och Robson skjutsar hem mig (en timme!) till hotellet. Somnar mätt och belåten.